Vad är KBT?

Från Beteendeterapeutiska föreningens hemsida:

”Kognitiv beteendeterapi är en form av psykoterapi som grundar sig på forskning och teoribildning inom inlärningspsykologi, kognitionspsykologi och socialpsykologi.

Ordet ‘beteende’ används inom KBT på ett sätt som skiljer sig från vardagsspråkets och är betydligt mer omfattande. Beteende inkluderar här kroppsliga reaktioner, egna tolkningar och uppfattningar om händelser samt specifika handlingar som påverkar individen själv och dennes omgivning. Beteende i denna bemärkelse är det primära föremålet för förändring inom kognitiv beteendeterapi och betraktas generellt som orsaker i sig snarare än symptom på underliggande problematik. De psykoterapeutiska metoder och tekniker som tagits fram utifrån detta synsätt har visat sig effektiva när det gäller behandling av en mångfald olika psykiska problem.

KBT inleds i regel med en så kallad beteendeanalys, en kartläggning av samspelet mellan individ och omgivning som syftar till att klargöra orsakerna till patientens problem. Beteendeanalysen tar stor hänsyn till att varje individ är unik samtidigt som den utgår ifrån allmänna KBT-principer om mänskligt fungerande, och en kunnig KBT-terapeut har generellt god kännedom om vilka olika samspel mellan individ och omgivning som brukar förekomma vid olika typer av problem.

Fokus i en KBT-behandling ligger framför allt på samspelet mellan individen och omgivningen i nuet men man tar även hänsyn till att vissa problem kan ha sin uppkomst i tidiga relationer och erfarenheter då detta kan öka förståelsen för problemens vidmakthållande. Faktorer som kan bidra till uppkomst och vidmakthållande av problem är till exempel sociala färdighetsbrister, feltolkningar av signaler från den egna kroppen och omgivningen eller att kortsiktiga konsekvenser av beteenden får alltför stor betydelse.

Behandling inom KBT kan utgå ifrån en persons problem och upplevelser (individualterapi) eller från flera personer (t ex familjeterapi). Ofta sker kontakten med behandlare och patient(er) närvarande på samma plats men på senare tid har även andra typer av kontakt blivit vanligare där behandlare och patienter kommunicerar på distans med hjälp av digitala kommunikationsmedel som e-post, chatt och videosamtal.